Om man närmar sig Carolina Rediviva från sidan så ser man tydligt alla de olika tillbyggnader som gjorts genom åren. Tre gånger har huset byggts om-och till och senast av Peter Celsing 1964-71.

"År 1841 flyttades Uppsala universitetsbiblioteks boksamlingar ut från Gustavianum in i Carolina Rediviva (latin, "det återupplivade Carolina"). Carolina, som byggnaden kallas i dagligt tal, ritades av arkitekt Carl Fredrik Sundvall och invigdes år 1834. Namnet syftar på en äldre universitetsbyggnad, Academia Carolina (den karolinska akademien), uppförd under Karl IX och riven under 1700-talet. Då den nya biblioteksbyggnaden uppfördes låg förstås den karolinska anspelningen rätt i tiden. Karl XIV Johan lade inte bara grundstenen till byggnaden år 1819, utan hade också personligen beslutat byggnadens läge på krönet av Drottninggatan. Beslutet var inte populärt i universitetskretsar. Varken placeringen i utkanten av den dåvarande staden eller den långa uppförsbacken tilltalade professorerna. Kungen lär ha svarat kritikerna att dessa omständigheter blott skulle gagna deras hälsa."

Citat ur Carolina Rediviva - Byggnadens historia från 1810-talet till 1989-talet, utgiven av Uppsala Universitet.

En grupp från Falsbenet hade åkt hit för att se Deras Ögonstenar, samlares samlingar i Uppsala universitetsbibliotek.
Tyvärr råder fotoförbud, så den enda möjligheten för alla intresserade är att själva åka till Uppsala och se med egna ögon. Utställningen finns kvar till den 8 maj 2009. Utställningskatalogen är rikt illustrerad och kostar 195 kr. Köp den! Åk till Uppsala!
Förutom alla utsökta skinnband, med magnifika förgyllningar finns exempel på fantasifulla sätt att konstruera pärmar.

Vad sägs om "Svarta handsken" av August Strindberg. Ett svart skinnband gjort av en upphittad herrhandske. Marlis Egli heter bokkonstnären.

I utstöllningen finns många vackra gamla kartor och illustrationer, t ex Carta Marina. En karta över de nordiska länderna - tryckt 1539 i Venedig. Originalet är 170 x 125 cm. Den är klickbar och man kan se den i rejäl förstoring. Både Luleå och Kalix finns med, vilket gläder en gammal norrlänning...

Efter lunch fick vi en rundtur i bibliotekets konserveringsenehet med Per Cullhed, 1:e konservator som guide.